Just can't get it. Ångesten kommer sakta smygande, speciellt ikväll när klassen stod i ett garage och pyntade flaket och jag insåg att "vi" snart är borta. Jag gillar min klass. Den är full av olika personligheter och alla är charmiga på sitt sätt, just därför kommer jag sakna denna saliga blandning. Varför ska det vara över redan nu när det roliga börjar? Samtidigt som jag har smått ångest känner jag också en lättnad att dessa tre år på gymnasiet är över. Fan vad jag har slitit, faktiskt! När jag tänker tillbaka fattar jag inte hur jag orkat sitta uppe sena nätter för att göra klart ett arbete, spenderat x antal timmar till projektarbetet, svurit över att datorn har laggat just när arbetet skulle skickas in.. Men jag klarade det och därför ska jag stå skrika så högt jag kan på flaket imorgon oavsett väder! Och trots att jag har blitiv förkyld, snuvig, ont i halsen, hes som jag vet inte vad, fortfarande har en ond inflamerad axel o.s.v. Inget kan stoppa mig nu moahahahahaaa!!
Fick en fin vissen blomma av Kim förra året då han tog studenten.
Känns som igår, på riktigt!
