Alltså, herregud vad jag har roligt åt mig själv ibland. "ibland" förekommer minst en gång varje dag, så under gårdagen var det under en middag som jag gjorde bort mig. Jag kommer hem efter en hel dag på stan och slänger på mig oömma kläder eftersom jag ska skjutsa tjejen till hästen hon brukar rida. Min värdmamma berättar att vi ska på en julmiddag efter ridningen och frågar om jag har några fina kläder (det säger ju en el del om vad hon tycker om min klädstil). Väl på middagen, som håller till i det största hus jag någonsin sett, är det dukat med femtioelva bestick till höger och vänster, det serveras välkomstdrinkar och alla från 0-100 år bär kostym eller klänning (hade som tur var en klänning som dög). Väl vid bordet med servetten i knät ska jag så simpelt dela mitt bröd men får såklart med halva fingret. Ett nytt niagarafall bildades och jag kunde inte låta bli att fnissa åt mig själv och min klantighet. Ursäktade mig lite fint, bad om plåster och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Ju mer jag försöker passa in under alla fina event desto oftare påminner Gud mig om att jag föddes och hör hemma i skogen.
Vill passa på att skänka en tanke åt den överviktiga men söta hamstern cookie som nu lämnat jordelivet för varmare och ljusare breddgrader. Rest in peace my friend!
