Just nu sitter en stor del av Jämtlans befolkning i en annorlunda sits, nämligen vattenlösa. Man avråds iallafall från att dricka vatten om man inte vill få parasiter i magen och det har jag ingen större lust med för tillfället. Så nu sitter jag här, klockan är snart halv 3 på natten, och kokar vatten till morgondagen. Jag hade kunnat klaga men tänker istället på de som inte ens har tillgång till vatten över huvudtaget, därför sparar jag energin till att koka vatten istället.
Jag har märkt av ett underligt beteende som jag har. Det är att jag trotsar mig själv så fort jag får chansen. Nu till exempel, jag sitter här och trycker i mig massor av saltade nötter och naturgodis även fast jag vet att det leder till en otrolig törst. Varför gör jag så? Har jag kommit i den åldern när det är omoget att trotsa mamma och istället tar ut det på mig själv istället? Isåfall kan jag med risk att låta gammeldags säga: det var det bättre förr.