Att livet är orättvist vet vi redan, att oskyldiga människor och djur straffas för något de inte gjort osv.. Konstigt nog får mördare, våldtäcktsmän, rånare mm alltid ett mycket lindrigare straff än vad offren själva blivit utsatta för. Alla vi som ser och läser detta i bl.a. tidningar vet att det är fel, men hur kan vi påverka? Iallafall jag reagerar inte längre så starkt när jag läser om att någon blivit överfallen av ett gäng unga killlar eller att någon kört rattfull och kört på ett gammalt par. Om det hade hänt för 10-15 år sedan hade människor troligtvis reagerat mycket starkare men tyvärr så är det här dagens samhälle och vi har anpassat oss till det.
Det som också är konstigt är att det alltid är de lugnaste personerna som råkar ut för elände! Men det är bara för alla föräldrar att inse fakta: Hur mycket ni än skyddar era barn så finns det inget som han hindra era barn att råka ut för olyckor. "Du får inte hugga ved för tänk om du hugger dig i benet!" "Du får inte gå på byn för tänk om det kommer en bil!" "Du får inte vara ute när det är halt för tänk om du halkar och slår huvudet!" Ja just det, tänk om! I sånna fall så är det föräldrarna som ska tänka om! För tänk om man som förälder hela livet skyddat sitt barn från faror också huxflux kör han/hon på en sten med cykeln och får hjärnskador för livet. Om barnet då aldrig tidigare fått göra någonting, tex gå på en konsert där favoritbandet spelar för det kan finnas "otäcka människor" och mycket fylla, bara för att det är för farligt. Då har föräldrarna dels hindrat barnet från att göra något det verkligen vill och dels skyddat barnet från någonting som är exakt lika farligt som att cykla. Om vi nu säger att barnet blir förståndshandikappad pga av cykelolyckan och aldrig mer kommer kunna ta sig ur sjukhussängen så kommer nog föräldrarna ångra sig att de inte lät deras barn uppleva den där konserten medan han/hon fortfarande kunde. Det går alltså inte att säga "tänk om". Det är just därför man ska leva för dagen och inte skjuta upp något till en annan gång.

För att inte vara för allvarlig och dyster så kan jag berätta om en liten incident som skedde idag. Jag hade gått i regnet från Östersunds centrum till Frösön i ett par skor med hål i båda sulorna. När jag kom fram till min moster på Frösön var jag alltså dyngsur om strumporna. Efter ett tag skulle jag åka hem till mig med bil så på vägen ut till bilen stoppade jag ner tårna (endast) i skorna, hängde min sportbag över axeln och trippade åter ut i regnet. Dagdrömmare som jag är gick jag där i mina egna tankar och vipps...så låg jag där på magen i gruset med skitiga byxor, skorna utspridda och uppskrapade händer. Jag hade alltså missat att det låg en vattenslang på grusgången framför mig som man visst var tvungen att kilva över.. Men vem vet, jag skulle lika gärna ha kunnat slå hakan i marken och brytit nacken (för att vara lite dramatisk)! Det går alltså inte att skydda sitt barn dag ut och dag in.
Btw så var det enda mamma gjorde att skratta åt mitt lilla fall, vilket också var det enda jag kunde göra för gissa hur dum jag kände mig!?

Caroline- Lev nu, livet går ej i repris!